Vid sin död skall han enligt uppgift ha varit ledamot av ej mindre än över 100 akademier och samfund, bland vilka också var Vetenskapsakademien och Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien i Sverige, samt ha författat likaså över 100 skrifter.

Vem var då denne Gråberg af Hemsö med denna något ovanliga namnsammanställning, och vad förde honom till alla höga poster och utmärkelser? Hans levnad inföll mellan 1776 och 1847 - således under en tid fylld av epokgörande händelser och situationer, inte minst i de gamla kulturländer, där han tillbringade huvuddelen av sitt liv, vilket kan ses som en av förklaringarna.

Jacob Gråberg föddes på Gannarve i Hemse socken på Gotland som son till lagmannen Christian Gråberg, som i yngre dagar beklätt en post i kammarrevisionen i Stockholm och på gamla dagar blivit betrodd att sköta den högsta domarebefattningen på Gotland. Han, alltså sonen, bedrev tidigt självstudier framför allt i språk, som han lätt tillägnade sig. Detta blev den kanske viktigaste förutsättningen för hans senare framgångar i livet. Vid 14 års ålder tröttnade Jacob emellertid på hemlivet och de bokliga studierna och begav sig till sjöss.

Sjömansyrket var denna tid på modet, och Gotlands sjöfart hade gjort ett märkbart uppsving ända sedan mitten av 1700-talet. De stora handelshusen Lythbergs, Langes, Donners m.fl. hade många fartyg som skötte deras varutransporter. Med fadern lagmannens medgivande tog han plats som kajvakt på en kalkskuta till Tyskland, och sedan han därefter tagit sin styrmansexamen for han upp till Stockholm. Detta var år 1792, och därmed lämnade han för alltid fädernehemmet och fäderneön, som han sedermera aldrig mer skulle återse.

Lämnade fosterlandet

I Stockholm fick Jacob Gråberg anställning på ett till Medelhavet destinerat fartyg, och när detta lämnade den svenska huvudstaden med honom ombord, så lämnade han därmed också för all framtid sitt fosterland. Men nu öppnades för den unge mannen porten till äventyrens värld.

Via England, Amerika och Portugal gick färden slutligen till Italien och Genua, där han lämnade den svenska kofferditjänsten och övergick i brittisk örlogstjänst. Den franska revolutionen hade just inträtt i sitt krigiska skede, och engelska och spanska flottor ansatte Toulon. Den 17-årige svensken fick så småningom undergå engelsk styrmansexamen. Så följde kryssningar med dithörande krigshändelser inom de olika operationsområdena i medelhavsområdet, och på hösten 1794 befordrades han till löjtnant i brittiska amiralitetet.

Kort därefter avbröts emellertid den lovande karriären till sjöss. Efter en duell med en kamrat smet han för att undgå sjökrigsrätt och tröttnade efter hand på sjön, vartill också en sjukdom bidrog, och bosatte sig slutligen i Genua. Här försörjde han sig nu först på genom att undervisa i språk och fick senare anställning på ett handelskontor. Under denna tid gjorde han en bekantskap, som för honom skulle få en avgörande betydelse. I Genua satt chefen för Sveriges beskickning i Italien, det excentriska kanslirådet J. C. Lagersvärd, som bl a gjort sig bekant genom medverkan i processen mot Gustav Mauritz Armfelt, där han hjälpte Reuterholm att skaffa fram bevismaterial.

Lagersvärd, som var 20 år äldre än Gråberg, lät sin unge landsman undfå en del av sin ynnest, tog honom i tjänst och gjorde honom till sin handsekreterare och kopist vid svenska beskickningen.

Diplomatbanan

Sålunda kom det sig att Jacob Gråberg ungefär vid sekelskiftet fick ta de första stapplande stegen på den diplomatiska banan, och nu kunde han tänka på att grunda en familj. År 1801 gifte han sig med Louise Marie Jeanne Hugues, dotter till en arkitekt från Lyon men född i Genua. Äktenskapet blev barnlöst, men i stället adopterade makarna två av Gråbergs yngre broder Olof Gråbergs döttrar, som flyttade ut till och erhöll sin uppfostran i Florens och av vilka den ene Aurore, gjorde sig ett lysande parti genom att gifta sig med tyske riksgreven Gustav Engelbrecht von Dueckheim-Montmartin. Två år efter Jacob Gråbergs giftermål blev han besvågrad med sin förnäme gynnare genom att Lagersvärd gifte sig med en annan av arkitekten Hugues döttrar. Deras vänskapsband fick således ytterligare hållpunkt.

Efter en belägring av Genua 1801, då Gråberg tjänstgjort som officer vid stadens nationalgarde, återtog han sina merkantila sysselsättningar och senare förde hans språkbegåvning, hans humanistiska läggning och hans fascinerande väsen in i många förnäma familjer. Ända till 1813 var han på detta sätt hos hertigar och markiser i den italienska högadelns tjänst. Under denna tid utsågs han också till svensk vicekonsul i Genua, vilket skedde 1811. Under dessa år ökades också ständigt hans litterära produktion, och allt flera ämnen upptog hans tankar. Både språkliga, historiska och teologiska ämnen hanterades av hans penna, och det ena efter det andra lärda och vittra samfundet började att välja in honom i sina exklusiva kretsar.

Den första akademi, som kallade Gråberg till ledamot, var Italienska akademien i Florens år 1806. Under de tre närmaste åren följde sex andra italienska akademier exemplet, och 1810 blev han också uppmärksammad i Sverige, när Vitterhets-, historie och antikvitetsakademien kallade honom till ledamot. När den svenska Vetenskapsakademien år 1815 lät välja in honom i sin krets, var Gråberg redan medlem av 24 samfund med hemvister i Italien, Portugal, Frankrike, Schweiz, Danmark och Sverige! Av den lilla sjömanspojken hade det blivit en stjärna med allt klarare glans, som behärskade nästan alla områden av mänskligt vetande, och skrev gjorde han lika bra på franska, tyska och engelska som på svenska och italienska.

Marocko och Tripolis

År 1816 - samma år som hans studier kröntes med en akademisk examen, en magistergrad vid Genuas universitet - utnämndes Jacob Gråberg till konsulatsekreterare hos svenske generalkonsuln i Marocko, i vilken befattning han verkade till 1822, då han till följd av meningsskiljaktigheter med sultanen av denna blev förvisad ut ur landet och på ett fartyg transporterad med sin familj till Gibraltar. Från Sverige erhöll han ersättning genom att året därpå anförtros konsulatet i Tripolis. Han synes härvid ha gjort sitt land betydande tjänster men återkallades 1828 i samband med en diplomatisk kontrovers med paschan av Tripolis, närmast föranledd av svårigheterna att hävda tillämpningen av överenskommelsen om s.k. fredsavgift som skydd mot de mohedanska furstarnas sjöröveri.

Nu var det slut med Gråbergs konsulära bana men ingalunda med honom själv. Tvärtom började han nu en senare och i vissa avseenden märkligare period av sitt liv. Under den krävande tjänstgöringen vid de afrikanska konsulatet hade han ej fått mycket tid över till att skriva. Han kunde dock varje år lämna någon bok eller artikel till trycket När Gråberg emellertid befriades från konsulttjänsterna, svällde hans produktion avsevärt, och under åren 1829-33 utkom ej mindre än ett 40-tal böcker och uppsatser ur hans hand. Akademierna och samfunden tävlade fortfarande om att kalla honom till ledamot, och när hans brorsdotter år 1834, utgav en biografi över honom, kunde hon uppräkna inte mindre än 100 skrifter av hans hand och 68 akademier eller samfund, i vilka hennes far var ledamot. Och senare skulle antalet både skrifter och akademier ökas.

Riddare av Gyllensporren

År 1834 blev han också av påven utnämnd till romersk riddare av Gyllene sporren med titeln greve för de tjänster han gjort hans högvördighet under sin tid konsulttid i Tripolis. Bara ett par år senare blev han kammarherre och överbibliotekarie hos storhertigen av Toscana. Den boksamling som han sålunda i denna sista egenskap fick i sin vård var betydande och omfattade omkring 80 000 volymer inrymda i det ryktbara Pittipalatset i Florens.

Redan 1810 hade Gråberg börjat kalla sig "Jacob Gråberg af Hemsö", som ju kunde tolkas som imitation av ett svenskt adelsnamn - men svensk adelsman blev han aldrig. Förvanskningen "Hemsö" gjorde han antagligen för att få den sista vokalen hörbar i de romerska språken, där "Hemse" var svårare att uttala. Under intryck av landsmännens ironiska anspelningar på detta hans namn, som han själv gav sig, började han emellertid på 1830-talet i stället att kalla sig för Gråberg från Hemsö.

Medlem i DBW

För övrigt stod Gråberg i ganska livlig förbindelse med Sverige och sina anhöriga på Gotland. Sålunda skickade han flera av sina skrifter till vetenskapssocieteten i Uppsala, blev 1824 medlem av sällskapet, DBW ("De badande vännerna") i Visby och underhöll särskilt förbindelsen med sin enda syster. Denna som hette Anna Gråberg hade under 1812 gift sig med den dåvarande underlöjtnanten, sedermera majoren Nils Ludvig Ehrenström, men äktenskapet blev olyckligt, och efter skilsmässan bosatte hon sig tillsammans med sin enda dotter i Stockholm. Fastän Jacob Gråbergs ekonomiska förhållanden växlade ganska stadigt, tycktes han dock ha levt i allmänt välstånd, och så kunde han bl a hjälpa nämnda syster, som efter skilsmässan förde en bekymmersfull tillvaro och även andra anhöriga i ekonomiska trångmål. Därjämte kunde han också i riklig grad tillfredsställa sina intressen som samlare. Redan 1829 hade han således ett eget bibliotek på omkring 5000 band, 2300 antika och moderna mynt samt ca 150 antika stenar.

En utmärkt landsman

Jacob Gråberg af Hemsö från Hemse på Gotland avled i Florens den 29 november 1847 i en ålder av 71 år. Han hade då i många år varit döv, men ägt en kraftfull kropp, som dock dukade under för en häftig febersjukdom. En av nekrologerna över honom nämner, att "Sverige med honom förlorade en utmärkt landsman, som i främmande länder gjort det svenska namnet heder.

Hos Gråberg kvarlevde hela livet ut en utpräglad kärlek till den bygd, från vilken han härstammade och som han aldrig fick återse trots många försök. Att han särskilt tänkte på Gotland och Hemse är ofta antytt. I sina brev talar han ofta om Gotland som sin fosterö, och om kärleken till hemsocknen kunde han knappast ge ett stoltare vittnesbörd än då han fogade socknens namn till sitt eget.

Jacob Gråberg af Hemsö var en ytterst mångkunnig man, och han utvecklade ett omfattande ehuru ej sällan icke-fackligt skriftställarskap, som blev föga uppskattat i hans hemland. Till en del berodde det säkert på hans fåfänga, som tog sig i uttryck bl a i det välklingande namn, som han själv tog och som tydligen var menat att anspela på adlighet, samt i en ivrig jakt efter lärda utmärkelser. Hans många positiva sidor såsom flit, minnesgodhet, noggrannhet, kritisk blick, hjärtlighet och välvilja, öppenhet och tjänstaktighet, tillerkändes honom dock av alla, och i Florens var han av alla högt uppburen, särskilt av hertigen.

(artikel av R. Sterving i GA 21/2 1977)
 

Jacob Gråbergs föräldrar och syskon.

Christian Gråberg Göransson.
Född 1718-07-31 i Helga Tref, Bondkyrkosocken i Uppsala.
Lagman.
Död 1795-06-03.

Gift 1772-12-29 i Havdhem med:
Magdalena Catharina Tofftén Jacobsdotter.
Född 1748-10-22 i Prästgården i Havdhem.
Död 1814-05-03 vid Gannarve i Hemse.

Barn:
Catharina Gråberg Christiansdotter.
Född 1774-03-10 vid Lilla Roes grund i Rone.
Död 1774 vid Lilla Roes grund i Rone.

Jacob Gråberg Christiansson, (Gråberg di Hemsö).
Född 1776-05-07 vid Gannarve i Hemse.
Arbetar på svenska consulatet. Blev adlad till greve av påven. Var en flitig forskare och skribent som skrev verk om geografi, statistik, fornkunskap, medicin och annat, Var vid sin död ledamot i över hundra lärda samfund och akademier. Ledamot i DBW. 1995 hölls ett stort seminarium om honom i Florens. Plats i Hemse uppkallad efter honom "Gråbergs plats".
Död 1847-11-.. i Florens i Italien.
     Gift 1801 med Lovisa Johanna Hueges. Född 1770.

Christina Gråberg Christiansdotter.
Född 1777-05-07 vid Gannarve i Hemse.
     Gift med ..... Klünder. Grosshandlare.

Olof Gråberg Christiansson.
Född 1781-06-28 vid Gannarve i Hemse.
Grosshandlare.
Dog när han körde ned sig under isen på Riddarholmsfjärden 1815 i Stockholm.
     Gift med N.... Küsel.

Anna Gråberg Christiansdotter.
Född 1786-05-13 vid Gannarve i Hemse.
     Gift 1812 med Nils Ludvig Ehrenström.
     Född 1790 på Vreta gård i Värmdö. Löjtnant,  
     Kapten. Död 1869 i Fårö.